Under senaste har jag med oro följt med debatten bland jurister berörande hur belastade juristyrket är och hur mycket som förväntas av en jurist. Det räcker inte med att en kund förväntar sig att en jurist kan svara på varje fråga på rak arm, blixtsnabbt och billigt. Utanför detta andas även ens förman en i nacken och pressar att arbeta snabbare, bättre och mer. När en jurist utsätts för denna enorma press är det inte underligt att en del av arbetet överförs på unga och ivriga trainees eller kollegor som inte än varit i arbetslivet så länge. Det är mycket förståeligt att denna unga och ivriga trainee gärna utför mer krävande arbetsuppgifter – man lär sig mycket av dem – och svarar jakande på frågan “Kan du göra det här?”. Problematiken uppstår då traineen som alltid vid sidan av jobbet utför sina studier, inte har tillräckliga psykiska resurser att utföra alla de uppgifter som erbjuds hen, men fortfarande upplever att hen bör utföra alla de erbjudna uppgifterna på bekostnad av sina studier och sitt ork.
Vårt nuvarande samhälle idealiserar starkt att ha bråttom. Om en person inte har ständigt bråttom, vad gör hen då? Latar sig? Lever på någon annans bekostnad? Man är framgångsrik och lyckad när man använder all sin tid för att utföra allt det man tagit på sig. Nuförtiden verkar det som att det förväntas att man utför olika sysslor även på fritiden, t.ex. hushållssysslor eller drivande av andra projekt. Samma företeelse kan även starkt ses inom den juridiska sektorn, där långa arbetsdagar samt veckor anses vara vardag. Eftersom jag personligen anser att denna typ av idealisering av brådska och uppoffring av fritiden till arbete är skadligt får både den fysiska samt psykiska hälsan, tycker jag att det har varit fint att se att detta kritiserat av olika aktörer. Jag tror inte att någon kommer dra nytta av utbrända jurister och ännu mindre av utbrända studerande.
Jag anser det som en väldigt positiv sak att många redan under studietiden har möjligheten att arbeta vid sidan om studierna. Erfarenheter under studier från arbetslivet är värdefulla efter examen och även det man studerat intresserar på ett nytt sätt då man får möjligheten att tillämpa det man lärt sig i praktiken. Juridikstuderande borde dock inte känna att de måste arbeta inom egen bransch under studietiden. De borde heller inte känna att deras framtid som jurist är hotad utan sådan erfarenhet. Det är också orättvist att en studerande som redan fått en praktikplats eller arbete exempelvis inte kan vägra att arbeta övertid på grund av rädsla för att bli sedd som lat eller svag. Även rädslan att detta kommer påverka framtida anställningar inom något annat företag eller annan position hos samma arbetsgivare kan pressa studerande att ta på sig uppgifter hen inte i verkligheten har resurser för.
Därmed vädjar jag till både arbetsgivare och studeranden. Arbetsgivare, ange vid uppdragsgivningen att arbetet kommer att utföras på orkets villkor. Lägg inte press på en redan utmattad studerande genom mer arbete bara för att ni tagit er vatten över huvudet. Studerande, tacka modigt nej till arbete du inte kan göra! Som en ny generation kan vi påskynda förändringen till det bättre.
Venla-Mari Leppäniemi
Styrelsemedlem