Återkopplingens betydelse

Hösten 2021 publicerades en utvärdering av den juridiska utbildningen. Utvärderingen genomfördes åren 2020–2021. Den tämligen omfattande utvärderingen redogör för hur läget är vid de juridiska fakulteterna och över lag i utbildningen. Utvärderingen är i linje med studerandes uppfattning om läget och ger även värdefull information om hur man kan stödja utvecklingen av vår utbildning under de kommande åren. Fakulteternas utvärderingar är indelade i flera kategorier, vilket gör det enkelt att greppa utvecklingspunkterna för utbildningen. NCU-utvärderingen är ett gynnsamt sätt att få respons på utbildningen av en från fakulteten utomstående part och jag uppmuntrar alla att läsa NCU-utvärderingen av den egna fakultetens undervisning. 

I den allmänna delen av NCU-utvärderingen nämns som kompetensorienterade utvecklingsområden bland annat undervisningens pedagogik samt tydliggörande och systematisering av samarbetet mellan kompetensorienteringar och utbildningsenheter. Förbättring av informering angående bedömnings- och kompetensmål samt följdriktigheten av dessa diskuterades även brett i NCU-utvärderingen. Dessutom påpekades att studerandenas förmåga att hantera stress inom vår psykiskt tunga bransch kräver utveckling i många avseenden. Alla ser säkerligen dessa områden som utvecklingsområden inom sin egen fakultet. NCU-utvärderingen har väckt diskussion vid flera olika tillfällen och på många olika nivåer. Själva utvärderingen och rapporten som baserar sig på den är dock inte huvudämnena i denna text. Jag kommer i stället att kort behandla utvärderingens betydelse och reaktionerna på den, särskilt vad gäller undervisning. Att få återkoppling resulterar i blandade känslor: vissa anser återkopplingarna som nödvändiga, andra som ogrundad kritik och somliga likställer återkopplingarna med klagomål. 

Återkoppling och debatten som bygger på den är avgörande för kontinuiteten i den juridiska branschen. Som redan tidigare konstaterats är mottagandet av återkopplingar tämligen individuellt: den ena känner att hens ögon öppnats medan den andra reagerar defensivt och reflekterar över återkopplingens relevans. Efter den första reaktionen bör man dock tänka igenom återkopplingarna. Därefter borde man reflektera över de egna handlingarna samt den egna praxisen gällande undervisning och bedömning. Är det egna sättet verkligen det bästa eller borde man utveckla det? Visserligen är det förvisso svårt, särskilt som professor, att uppleva behovet av förändring i den egna kursen om den har genomförts på samma sätt i flera år, till och med ett decennium. Studierna förändras dock ständigt och undervisningen borde förändras i takt med det. 

På några år har vi gått över till undervisningsmetoder som i stor utsträckning nyttjar digitala plattformar och under coronatiden har dessa plattformar även nyttjats för själva föreläsningarnas del. Därtill har studerandena ändrats genom betygsintagningen som resulterat i att en betydligt större andel studerande än tidigare kommer till universitetsvärlden direkt från gymnasiet. Universitet skiljer sig naturligtvis avsevärt från gymnasiet. Universitetet bör ta dessa förändringar i beaktande både vid struktureringen av undervisningen och vid själva utförandet av undervisningen. NCU uppmärksammar att kommunikationen och dialogen mellan personal och studerande borde förbättras vid flera av fakulteterna. Genom kommunikation hålls båda parterna medvetna om vad den andra parten önskar och förväntar sig av den andra. Återkopplingar utan därpå följande kommunikation räcker inte, utan återkopplingarna måste diskuteras bredare i likhet med NCU. NCU kan, och har, väckt en debatt om hur undervisningen borde utvecklas, vilket är väldigt positivt. De återkopplingar som ges kan givetvis kritiseras, men även efter detta måste man förstå att det finns en anledning till de återkopplingar som ges. Även om återkopplingarna kan kännas trista och till och med upprörande, bör man efter de första reaktionerna kunna granska sin egen och fakultetens praxis mer vidsträckt. På så sätt vidgas ens eget perspektiv och grundorsakerna till återkopplingarna realiseras. Återkopplingen måste dock hållas saklig och bör inte vara personlig. Denna typs återkoppling kan lämna en så bitter smak i munnen att man inte vill ta framtida återkopplingar i hänsyn. 

Man kan alltså reagera på återkopplingar på flera sätt. Det ska dock vara möjligt att reagera på sakliga negativa återkopplingar utan att bli upprörd. Man ska se återkopplingarna som ett sätt att utveckla den egna verksamheten och undervisningen och inte som onödiga klagomål som är irrelevanta för den egna pedagogiska praktiken. Det kommande året kommer att visa hur NCU:s återkopplingar bemöts: vilken typ av åtgärder kommer de olika fakulteterna att vidta och kommer deras samarbete att öka. Våren har redan gett goda tecken, men betydande förändringar väntar ännu.

Emma Långström, Kaapo Havuluoto

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *